Äntligen hemma!

Alla fina blombuketter vi fick!

Så kom vi äntligen hem från BB alla tre! Vilken häftig känsla det var! Den första tiden hemma var verkligen fantastisk och omtumlande. Så här i efterhand, ett halvår senare, så var det verkligen en fantastisk tid som gick otroligt fort. Det alla sa om att "ta vara på denna tid, den är så kort" stämde verkligen. Speciellt som Carl växte med raketfart och gick upp till 5,6kg redan efter en månad och 7,2kg efter två månader! Så det lilla spädbarnet fick man inte njuta av så länge...men stark har man blivit! För mig som nybliven mamma, så var det ganska jobbiga månader, med konstant amning gärna varannan timme dygnet runt! "Herregud, hur länge ska det vara så här" tänkte jag flera gånger, speciellt på natten, då det var som mest jobbigt! Carl har trots allt varit väldigt lätt, då han inte haft kolik och så, men ett riktigt matvrak, vilket varit jobbigt på sitt sätt. Tack och lov varade det inte för evigt, då allt blev mycket lättare efter tre månader! Sömnen blev stabilare då hungern inte var lika svår på natten som tidigare. Sedan dess har det bara blivit lättare och lättare, helt underbart!

Bara en vecka gammal!