Kl 0630
Jag vaknade och gjorde mina bestyr på toaletten, men märkte genast att det inte kändes som vanligt. Magen var fortfarande spänd och det ömmade lite. Vaddå, är det detta som är förvärkar tänker jag och går och letar efter anteckningarna från föräldraföreläsningen. Jo, det måste det vara tänker jag, visst är det molande värk som mensvärk....jag ringer förlossningen och får det bekräftat av en barnmorska. Det är förvärkarna som har startat! Vi ligger där i vår säng och försöker greppa att det är på gång! Bebisen är på väg! Redan? det är ju 10 dagar för tidigt! Är det verkligen sant att det har startat ligger vi och småpratar. vad gör vi nu då? Jag har ju en tid kl 0800 på Obstetriska för kontroll. Jag åker väl dit i alla fall. Värkar brukar ju hålla på ett tag har man ju fått höra.
Kl 0700-0750
Oj oj oj oj oj oj, jisses vad det gör ondare och ondare. Olle frågar om vi inte ska packa neccesären för säkerhets skull och även förlossningsväskan. Jag bryr mig inte så mycket om vilket utan koncentrerar mig på värkarna som ökar i kraft och intervall. Jag ber Olle att räkna och ta tid och då är jag uppe i flera stycken på bara 5min! Under tiden vi äter frukost bestämmer vi i alla fall att Olle får skjutsa mig till min läkartid, det gör lite för ont för att själv köra. Ringer samtidigt till förlossningen och blir inskriven samtidigt som vi bestämmer att jag ska åka till min inbokade kontroll. Jag har lite svårt att beskriva mina värkar...det har ju gått så fort bara en dryg timme! Värkarbetet brukar ju hålla på i flera timmar och så blir man hemskickad från förlossningen har Jag hört så det är långt kvar tänker jag.
Kl 0800-0820
Morgonrusning, massor med snö och plogbilar! Herregud, skriker jag i bilen och håller krampaktigt i handaget ovanför dörren när värken kommer! Vi kan inte stå still! Flytta på er! Olle gör en U-sväng och vänder för att snabbare komma ut på E18. När klockan slår 8 ringer jag för att säga att jag blir lite sen pga trafiken, men då jag får flera värkar under sammtalets gång tycker de inte att det är så stor idé att jag kommer till dem. Jag ringer ner och säger att du kommer till dem på förlossningen istället säger sköterskan jag pratar med. Ok, vi ska till förlossningen nu säger jag till Olle när jag lagt på luren. Det är dax nu! Herregud! J-vlar vad ont det gör skriker jag. Jag hinner även med ett samtal under värkar till min mamma för att säga att det är dax och att vi är på väg in, vilket är mycket tröstande. Olle släpper av mig för att hitta parkering och jag vankar in. Jag hittar tack och lov en stol att luta mig mot vid entrén när det kommer en värk för att sedan ta mig mot dörren och ringer på. Samtidigt kommer en sköterska och öppnar och säger till mig att följa efter. Men hennes tempo gick ju inte att följa, då jag var tvungen att hänga på ledstången emellanåt. Tillslut kommer jag i alla fall fram till receptionen och anmäler mig, samtidigt som jag försöker att hantera värkarna som kommer med jämna mellanrum. Följ med mig till rum 1 säger en barnmorska som kommer fram till mig. Olle hinner ikapp mig i korridoren, men får med vändande springa tillbaka till bilen. Vi måste ju ha väskan och papprena! Ropar jag till stackars Olle, ja vi hade inte riktigt förstått ändå att det var dax att vi skulle bli kvar. Förarbete tar ju flera timmar hade vi ju fått höra! Det har ju bara gått knappt 2 timmar!
Kl 0820-1150
Väl inne på rummet tar de blodtrycket, som är högt, varpå jag blir ombedd att lämna urinprov. Visst tänker jag och går till toaletten, men tjena mittbena att jag kan kissa! Jag håller krampaktigt i handikappstöden på toaletten när värkarna är nästan olidliga! Tar mig till sägen och blir undersökt och får det förklarat att du är öppen 9cm! Bra jobbat! Inte konstigt att det är svårt att kissa tänker jag genast. Barnmorskan bekräftar med mig, efter att ha läst mitt förlossningsbrev, att du vill ha en naturlig förlossning, stämmer det? Jag är helt omtumlad och visst det stämmer väl. Jag kan bara tänka en sak och det är: Ge mig LUSTGAS!!!!! Jag kan inte förstå att denna sista cm ska ta sådan tid. Går det inte att göra något för att snabba på detta!! När en värk har klingat av är det bara att satsa på nästa värk som kommer direkt efter. Jag ligger med masken på näsan nästan konstant. Men blir tack och lov inte yr eller illamående! Jag kommer ihåg att jag frågar hur lång tid ska det ta innan huvudet är nere i bäckenbotten? Men inser nu att det var en ganska dum fråga. Hur ska hon veta det! Ha ha! Jag blir undersökt och får hjälp med att kontinuerligt byta ställningar för att bebisen ska komma i läge för krystningsfasen. Kommer ihåg att jag blir tillfrågad vilken förlossningsställning jag skulle vilja ha. Men herregud tänker jag! Inte bryr jag mig om det! Värkarna är alltjämt täta och barnmorskan överväger att sätta in dropp så att det ska gå snabbare, då jag börjar krokna av de täta värkarna. Men preics när blodprov är taget på bebisens huvud så kommer en sista värk och vi är framme! Tjoho! Är det sant? Dax att börja krysta!
Kl 1150-1208
För att kunna koncentrera mig på att krysta blir jag nu föreslagen att lägga undan lustgasen. Helt ok tänker jag! Bara jag får krysta NU!! Inför en av krystvärkarna säger barnmorskan att hon kommer hålla emot lite, varpå jag ropar tryck inte tillbaka honom!! Ha ha det var precis vad det kändes som! Ha ha! Efter den trejde krystvärken har jag sedan en slemmig liten varm krabat på magen! LYCKA!! Det är över nu, så här långt!
Kl 1208-framåt
Nu återstår navelklippning, fotografering, ihopsyning, duschning, vägning, mätning, smörgåsar, mys och till slut resan i rullstol till Hotell-BB!!
Detta var min förlossningsberättelse som jag kommer ihåg den idag dryga fyra månader efter det att det hände.
Jag vaknade och gjorde mina bestyr på toaletten, men märkte genast att det inte kändes som vanligt. Magen var fortfarande spänd och det ömmade lite. Vaddå, är det detta som är förvärkar tänker jag och går och letar efter anteckningarna från föräldraföreläsningen. Jo, det måste det vara tänker jag, visst är det molande värk som mensvärk....jag ringer förlossningen och får det bekräftat av en barnmorska. Det är förvärkarna som har startat! Vi ligger där i vår säng och försöker greppa att det är på gång! Bebisen är på väg! Redan? det är ju 10 dagar för tidigt! Är det verkligen sant att det har startat ligger vi och småpratar. vad gör vi nu då? Jag har ju en tid kl 0800 på Obstetriska för kontroll. Jag åker väl dit i alla fall. Värkar brukar ju hålla på ett tag har man ju fått höra.
Kl 0700-0750
Oj oj oj oj oj oj, jisses vad det gör ondare och ondare. Olle frågar om vi inte ska packa neccesären för säkerhets skull och även förlossningsväskan. Jag bryr mig inte så mycket om vilket utan koncentrerar mig på värkarna som ökar i kraft och intervall. Jag ber Olle att räkna och ta tid och då är jag uppe i flera stycken på bara 5min! Under tiden vi äter frukost bestämmer vi i alla fall att Olle får skjutsa mig till min läkartid, det gör lite för ont för att själv köra. Ringer samtidigt till förlossningen och blir inskriven samtidigt som vi bestämmer att jag ska åka till min inbokade kontroll. Jag har lite svårt att beskriva mina värkar...det har ju gått så fort bara en dryg timme! Värkarbetet brukar ju hålla på i flera timmar och så blir man hemskickad från förlossningen har Jag hört så det är långt kvar tänker jag.
Kl 0800-0820
Morgonrusning, massor med snö och plogbilar! Herregud, skriker jag i bilen och håller krampaktigt i handaget ovanför dörren när värken kommer! Vi kan inte stå still! Flytta på er! Olle gör en U-sväng och vänder för att snabbare komma ut på E18. När klockan slår 8 ringer jag för att säga att jag blir lite sen pga trafiken, men då jag får flera värkar under sammtalets gång tycker de inte att det är så stor idé att jag kommer till dem. Jag ringer ner och säger att du kommer till dem på förlossningen istället säger sköterskan jag pratar med. Ok, vi ska till förlossningen nu säger jag till Olle när jag lagt på luren. Det är dax nu! Herregud! J-vlar vad ont det gör skriker jag. Jag hinner även med ett samtal under värkar till min mamma för att säga att det är dax och att vi är på väg in, vilket är mycket tröstande. Olle släpper av mig för att hitta parkering och jag vankar in. Jag hittar tack och lov en stol att luta mig mot vid entrén när det kommer en värk för att sedan ta mig mot dörren och ringer på. Samtidigt kommer en sköterska och öppnar och säger till mig att följa efter. Men hennes tempo gick ju inte att följa, då jag var tvungen att hänga på ledstången emellanåt. Tillslut kommer jag i alla fall fram till receptionen och anmäler mig, samtidigt som jag försöker att hantera värkarna som kommer med jämna mellanrum. Följ med mig till rum 1 säger en barnmorska som kommer fram till mig. Olle hinner ikapp mig i korridoren, men får med vändande springa tillbaka till bilen. Vi måste ju ha väskan och papprena! Ropar jag till stackars Olle, ja vi hade inte riktigt förstått ändå att det var dax att vi skulle bli kvar. Förarbete tar ju flera timmar hade vi ju fått höra! Det har ju bara gått knappt 2 timmar!
Kl 0820-1150
Väl inne på rummet tar de blodtrycket, som är högt, varpå jag blir ombedd att lämna urinprov. Visst tänker jag och går till toaletten, men tjena mittbena att jag kan kissa! Jag håller krampaktigt i handikappstöden på toaletten när värkarna är nästan olidliga! Tar mig till sägen och blir undersökt och får det förklarat att du är öppen 9cm! Bra jobbat! Inte konstigt att det är svårt att kissa tänker jag genast. Barnmorskan bekräftar med mig, efter att ha läst mitt förlossningsbrev, att du vill ha en naturlig förlossning, stämmer det? Jag är helt omtumlad och visst det stämmer väl. Jag kan bara tänka en sak och det är: Ge mig LUSTGAS!!!!! Jag kan inte förstå att denna sista cm ska ta sådan tid. Går det inte att göra något för att snabba på detta!! När en värk har klingat av är det bara att satsa på nästa värk som kommer direkt efter. Jag ligger med masken på näsan nästan konstant. Men blir tack och lov inte yr eller illamående! Jag kommer ihåg att jag frågar hur lång tid ska det ta innan huvudet är nere i bäckenbotten? Men inser nu att det var en ganska dum fråga. Hur ska hon veta det! Ha ha! Jag blir undersökt och får hjälp med att kontinuerligt byta ställningar för att bebisen ska komma i läge för krystningsfasen. Kommer ihåg att jag blir tillfrågad vilken förlossningsställning jag skulle vilja ha. Men herregud tänker jag! Inte bryr jag mig om det! Värkarna är alltjämt täta och barnmorskan överväger att sätta in dropp så att det ska gå snabbare, då jag börjar krokna av de täta värkarna. Men preics när blodprov är taget på bebisens huvud så kommer en sista värk och vi är framme! Tjoho! Är det sant? Dax att börja krysta!
Kl 1150-1208
För att kunna koncentrera mig på att krysta blir jag nu föreslagen att lägga undan lustgasen. Helt ok tänker jag! Bara jag får krysta NU!! Inför en av krystvärkarna säger barnmorskan att hon kommer hålla emot lite, varpå jag ropar tryck inte tillbaka honom!! Ha ha det var precis vad det kändes som! Ha ha! Efter den trejde krystvärken har jag sedan en slemmig liten varm krabat på magen! LYCKA!! Det är över nu, så här långt!
Kl 1208-framåt
Nu återstår navelklippning, fotografering, ihopsyning, duschning, vägning, mätning, smörgåsar, mys och till slut resan i rullstol till Hotell-BB!!
Detta var min förlossningsberättelse som jag kommer ihåg den idag dryga fyra månader efter det att det hände.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar